”Det har inträffat ett mirakel! Oro och stress existerar inte längre i ditt liv!”

Så sade en mycket vis person till mig i dag, när jag som vanligt ojade mig över alla katastrofer som förmodligen kommer att inträffa förr eller senare... Går inte datorn sönder i dag, så gör den det troligtvis i morgon, tar inte pengarna slut den här månaden, så gör de det nog nästa, är barnen glada och trevliga i morgon bitti, så blir det nog fullt kaos på fredag morgon istället…

Ja, ni hör, det är ingen ände på alla mina förmodade eländen! Eller rättare sagt, det var ingen ände på dem – för nu har dessa kloka konstateranden slagit rot i mitt sinne och jag kommer aldrig mer att stressa upp mig! :-) Från och med nu råder frid och harmoni och ”en sak i sänder”… Från och med nu kommer jag att ta mig an vardagens alla härliga bestyr med ett ständigt fridfullt leende på läpparna!

När jag inte yogar förstås…

Ibland får man helt enkelt säga till kroppen vad den ska göra… Ring nu det där samtalet! Skriv nu det där jobbet! Masa dig ut genom dörren och kör den där joggingrundan! Osv… Huvudet och magen – eller är det kanske hjärtat? – är liksom inte med. Allt känns bara tungt och trögt och grått… Sådana dagar tackar man Gud när man plötsligt inser att det är Den Stora Semledagen!

De små sakerna är de stora ögonblicken...


- Clara

Det ska bli jättespännande det här! Har alltid älskat att skriva i alla dess former – och nu har jag storhetsvansinne nog att till och med tro att min ”dagbok” ska kunna intressera andra… Men det tror jag faktiskt! Som heltidsarbetare, egenföretagare, varannanveckasförälder och tänkande, kännande  kvinna i ”mina bästa år” inbillar jag mig att jag delar massor med tankar och våndor, oro och glädjeämnen med många därute! Och visst känns det bättre när vi kan vrida och vända på saker och ting tillsammans. Då känner man sig mindre ensam… 

Jag har till exempel funderat mycket på det här med svårigheten att leva livet inifrån och ut, i stället för utifrån och in. Någon som känner igen sig? Vi vet att vi ska följa magkänslan, att vi kan styra våra tankar och att vi ska leva i nuet, men varför låter vi ändå alltid livet ta kontrollen över oss i stället för tvärtom?! Tips emottages gärna…

Som det här med att läsa själv-hjälp-böcker (som jag älskar att göra!). Det gör man ju bara när man är ledig och har tid, för sedan när vardagen (livet!) tar över och man som mest skulle behöva omsätta alla dessa kloka tankar och råd – då skjuter man dem åt sidan!

Trots det så kommer jag ständigt att hänvisa och referera till olika böcker jag läser. Jag ger inte upp! Om inte annat så ger de ju en stunds välbehövlig terapi under tiden man läser dem…

Så böckerna – och förstås mitt eget liv i stort och smått! – kommer att vara utgångspunkten för allt jag skriver på den här sidan. Min förhoppning är att du som känner igen dig ska bli både berörd och road – och kanske få en och annan livsbejakande tankeställare…

Och med dessa inledningsfraser vill jag bara säga…

Välkommen hit!