Underbara, härliga Åre! Njuter av utsikten från vår toppstuga, med en kaffekopp i handen, snart på väg ut i gnistrande solsken och perfekta pister…mmm…

Plötsligt känns söndagens tröstlösa strapatser långt borta… Då suckade vi i kapp, jag och barnen – och trodde väl aldrig att vi skulle komma hit! Först timmars väntan på Centralstationen – för att få veta att inga tåg skulle ta oss hit i snökaoset… Sedan snabbt ut till Arlanda, där vi till sist kom med ett plan till Östersund i alla fall (yes!). Därefter buss på snötäckta, isiga vintervägar – innan vi så äntligen kom hit!

Men här är allt toppen! Perfekt boende och underbara backar, underhållande och avkopplande middagar och afterski…

Nu återstår bara den stora frågan – var ska vi börja vår skidåkning i dag…?!

Tänk er gnistrande vit snö, mark som knarrar under fötterna och frusna granar… eller eeh...utemöbler… täckta av snö…

Ja, det behöver man förstås inte åka ända till Åre för att få uppleva!

Min baksida i morse…



Fast ändå! Trots snöstormar och igenfrusna billås (låsspray hjälper INTE...), så lockar vackra, vita vinterfjäll förföriskt! Tänk att snart få glida (rulla...?!) nedför Åreskutan och känna den friska luften bita i kinderna...mmm... Åre, here we come!

Ja, det har onekligen blivit ett laddat begrepp… Fredagsmys!... Så löftesrikt… så mycket positiv energi… Nu är det äntligen dags! Dags att koppla av… dags att skörda veckans frukt… dags för den välförtjänta vilan… Dags att fira! Dags att njuta!

När blev det egentligen ett begrepp, det här med ”fredagsmys”?! Minns inte… Ser bara den evinnerliga reklamen framför mig… Freeedagsmyyys!... Och med den, någon slags oförklarlig, diffus längtan efter… Något!  

Hur som helst, som särbo och varannanveckasförälder så har det här med fredagsmys blivit ett begrepp med väldigt många olika dimensioner…

Fredagsmys kan numera vara allt ifrån partyfredag med tjejmiddag och ”Stockholmsnatt”, till romantisk middag med Älsklingen, till... en fredag som den här – tacos och Let´s Dance med barnen!

Och…efter det…lite ”datormys”…
Här sitter vi, sida vid sida, jag och sonen! (fast vi sysslar visst med lite olika saker…)


Och… oavsett vilken slags fredagsmys, så har de var och en sin charm!

”Det har inträffat ett mirakel! Oro och stress existerar inte längre i ditt liv!”

Så sade en mycket vis person till mig i dag, när jag som vanligt ojade mig över alla katastrofer som förmodligen kommer att inträffa förr eller senare... Går inte datorn sönder i dag, så gör den det troligtvis i morgon, tar inte pengarna slut den här månaden, så gör de det nog nästa, är barnen glada och trevliga i morgon bitti, så blir det nog fullt kaos på fredag morgon istället…

Ja, ni hör, det är ingen ände på alla mina förmodade eländen! Eller rättare sagt, det var ingen ände på dem – för nu har dessa kloka konstateranden slagit rot i mitt sinne och jag kommer aldrig mer att stressa upp mig! :-) Från och med nu råder frid och harmoni och ”en sak i sänder”… Från och med nu kommer jag att ta mig an vardagens alla härliga bestyr med ett ständigt fridfullt leende på läpparna!

När jag inte yogar förstås…

Ibland får man helt enkelt säga till kroppen vad den ska göra… Ring nu det där samtalet! Skriv nu det där jobbet! Masa dig ut genom dörren och kör den där joggingrundan! Osv… Huvudet och magen – eller är det kanske hjärtat? – är liksom inte med. Allt känns bara tungt och trögt och grått… Sådana dagar tackar man Gud när man plötsligt inser att det är Den Stora Semledagen!

De små sakerna är de stora ögonblicken...


- Clara

Det ska bli jättespännande det här! Har alltid älskat att skriva i alla dess former – och nu har jag storhetsvansinne nog att till och med tro att min ”dagbok” ska kunna intressera andra… Men det tror jag faktiskt! Som heltidsarbetare, egenföretagare, varannanveckasförälder och tänkande, kännande  kvinna i ”mina bästa år” inbillar jag mig att jag delar massor med tankar och våndor, oro och glädjeämnen med många därute! Och visst känns det bättre när vi kan vrida och vända på saker och ting tillsammans. Då känner man sig mindre ensam… 

Jag har till exempel funderat mycket på det här med svårigheten att leva livet inifrån och ut, i stället för utifrån och in. Någon som känner igen sig? Vi vet att vi ska följa magkänslan, att vi kan styra våra tankar och att vi ska leva i nuet, men varför låter vi ändå alltid livet ta kontrollen över oss i stället för tvärtom?! Tips emottages gärna…

Som det här med att läsa själv-hjälp-böcker (som jag älskar att göra!). Det gör man ju bara när man är ledig och har tid, för sedan när vardagen (livet!) tar över och man som mest skulle behöva omsätta alla dessa kloka tankar och råd – då skjuter man dem åt sidan!

Trots det så kommer jag ständigt att hänvisa och referera till olika böcker jag läser. Jag ger inte upp! Om inte annat så ger de ju en stunds välbehövlig terapi under tiden man läser dem…

Så böckerna – och förstås mitt eget liv i stort och smått! – kommer att vara utgångspunkten för allt jag skriver på den här sidan. Min förhoppning är att du som känner igen dig ska bli både berörd och road – och kanske få en och annan livsbejakande tankeställare…

Och med dessa inledningsfraser vill jag bara säga…

Välkommen hit!