Alltid på väg...

Varför är det så förtvivlat svårt att bara vara?!

Jag har det bra. Jag tar dagen som den kommer. Jag gör vad jag vill. Och jag har just nu bara mig själv att tänka på...

Med andra ord - alla förutsättningar finns för både frid och harmoni! Ändå "flyger" jag bort i tanke och handling...bort från mig själv...hela tiden!

Är det för att tiden är begränsad och utmätt? Tiden som jag har till "förfogande" innan livet "slår till" igen... Men vad är det som ska "slå till" egentligen...?

Livet är ju här och nu hela tiden, oavsett om det är semester eller arbete, borta eller hemma osv...

Att själv skapa begrepp som avgränsar och delar upp tiden och livet leder ju oundvikligen bara till ständigt nya, upprepade begreppsmönster. Indelningar och avgränsningar i en accelererande neverending stressprocess... Så dumt!

Det vet jag ju...egentligen! Men hur tar man sig från prestera till existera?

Kanske jag har en del att lära av de kloka kossorna...



Eller varför inte bara återkalla den magiska "baravarakänslan" jag upplevde när jag och älsklingen njöt av utsikten en ljuvlig kväll i Skälderviken...mmm...


Foto: Peter Olofsson

Apropå minnen...

Vad är egentligen upplevelser värda om vi inte förmår förvalta och minnas dem med hela vårt väsen...?

En stilla undran från en som just nu upplever Sveriges fantastiska landskap genom ett tågfönster, på väg mot Skåne...


Torekov i solnedgången, från en tidigare Skåneresa

"Ägna dig en stund åt att hämta fram några minnen ur ditt liv. Varför minns du just detta?"

Så skriver Marianne Hallberg i sin fantastiska bok Sagan om sanningen, en sammanhängande värld.

Men när jag försöker lyda uppmaningen så händer...ingenting! Har jag så dålig kontakt med mina känslor (för det är dessa som skapar minnen) att jag inte ens har några minnen?!

Nej det vägrar jag tro... Men ibland kan de sitta väldigt långt inne! Känslorna, menar jag. Och då tar det en lång stund att hitta minnena...

En bra övning, alltså - att hämta fram minnen och att också sedan fråga sig varför det är just dessa minnen som kommer upp och vad de vill säga dig...

Testa själv! Och dela gärna dina reflektioner!

Tänk också på att leva så att du samlar på dig goda minnen...

Fast hatten kan jag tyvärr inte visa just nu, kamerasladden spårlöst försvunnen...:-(

Back in business igen i alla fall! :-)

Efter månader av intensivt skrivarbete och nödvändigt fokus på annat håll, har min stackars blogg blivit oförtjänt eftersatt...:-( Förlåt!

Men nu är jag här och hoppas så förbli - med eller utan bilder för en tid...

Så många tankar, upplevelser och känslor har passerat sedan senast och sida vid sida med detta en ständig, stark längtan efter att få dela - och dela med mig...

Väljer dock att låta allt som varit passera och börja på ny kula igen. Att återberätta eller rekonstruera blir aldrig bra. Och bra är vad jag vill att min blogg ska vara! Bra på så sätt att den är genuin och äkta, både inför mitt eget sanna jag och inför dig som smickrande nog väljer att ta del av...och kanske påverkas av...mina grubblande...lättsamma...eftertänksamma...spontana...betraktelser och upplevelsr av stort och smått... Ja, själva Livet helt enkelt! 

Med detta (ganska meningslösa...) inlägg väljer jag nu alltså att komma tillbaka. Ber dig därför att se det jag nyss skrivit främst som en nödvändig "uppvärmning" för mig inför kommande, mer genomarbetade och ingående resonemang om "viktiga" saker.

Jag borde åtminstone ha bjudit på en bedårande bild härifrån Grands terass i Saltis, jag vet, men...som sagt...:-(

Ha en lika ljuvlig kväll som jag tänker ha, så hörs vi snart! :-)