Hinna med att ta det lugnt!
Visst är det viktigt att stanna upp och leva i nuet, uppleva glädje och tacksamhet i det som är och det man har...
Det har man ju lärt sig vid det här laget, i enlighet med mindfulness och allt vad det heter…
Och det är ju en sak, att hinna med att ta det lugnt (och se allt detta) – men hur gör man för att hinna med…och ta det lugnt?!
Jag menar, när det är så mycket man vill här i livet – och allt man vill tar ju tid i anspråk! - då funkar det ju inte att bara softa…
Detta funderade jag på när jag vandrade i skogen i dag och plockade vitsippor…
Gymnasiepanik!
Tänk vad lätt det var förr, på min tid… Då fanns det bara en gymnasieskola att välja på... Lite tråkigt, kanske, men oj, vad skönt!
Och även om paniken inte syns utanpå (på dottern alltså, bara på mamma…), så har denna ”avgörande” stund föregåtts av veckors ångestfyllda ställningstaganden; Vilken inriktning ska jag gå? Var ligger skolan? Kommer jag att passa in?...
Försöker ändå…lönlönst…övertyga den stressade dottern om att detta ”livsavgörande” val faktiskt inte är särskilt livsavgörande, trots allt… Inte på sikt!
Men det är väl just denna insikt – om att ingenting är bestående, inte ens ett skolval! – som är en del av det sköna med att äntligen vara vuxen – och det jobbiga med att vara tonåring…
Hur övertygar man en 15-åring om att allting kommer att ordna sig till det bästa?!
Äntligen så vacker som hon förtjänar!
En alldeles vanlig dag…befinner jag mig…inte...i biltvätthallen… Men ibland händer det! Och då känner jag mig riktigt stolt över mig själv! 
För att inte tala om den stolthet jag kände när jag rusade fram i min glänsande röda pärla på motorvägarna idag… Tänk att hon var så här röd, under!
Och tänk också så skönt det är när man äntligen gör det där man så länge skjutit upp. Varför gör man inte det oftare?!
Bekräftelse!
Jag behöver inte längre göra saker för att få bekräftelse,
däremot mår jag väldigt bra av att få bekräftelse för det jag gör.
Citat av…mig själv! 
