Valborg! Och...



Valborg...


Tänk att det är Valborgsmässoafton i dag! Solen skiner så smått och feststämningen ligger i luften. Fast, ärligt talat, som tonårsförälder ger det plötsligt inte längre några positiva associationer…

Följande…mindre roliga…samtal utspelade sig här hemma vid middagsbordet igår:

Dottern (snart 16):

- Men mamma, ska inte du hitta på nå´t kul på Valborg?

Jag:

- Eeh, som vaddå…?! Jag har liksom fyra tonårsbarn att ansvara för… Fast lite festligt ska det allt bli ändå, att gå  till  brasan med killarna. Det är ju mysigt...

Sonen (snart 13):

- Va!? Vi tänker inte gå dit med dig, fattar du väl…

Jag:

- Nähe… Men vi ska väl ändå äta middag tillsammans, alla fem. Jag tänkte till och med göra min goda efterrätts...

Dottern:

- Men hallå! Jag och C ska ses på stan, se´n kanske vi ska träffa….se´n åker vi nog till… Fast vi kanske äter nå´t när vi kommer hem i natt.

Jag: 

 - Kommer hem! Blivit hämtade, menar du väl…? Det händer mycket en sådan här kväll på stan...

Dottern:

- Men mamma, vet du hur du låter!

Tyvärr, det vet jag nog. Precis som min egen mamma på den tiden det begav sig… Och tänk så fånig jag tyckte att hon var då! Såå…

Jag igen:

- Du ska se den dagen du själv får barn, då...

Dottern:

- Nej, nu får du...

Jo, här någonstans inser jag faktiskt att här får jag ge mig… Nu kan jag inte sjunka mycket lägre i min patetiska föräldraoro. Men – patetiskt eller inte – jag tänker fortsätta prata med kompisarnas föräldrar och jag tänker fortsätta hämta mina barn mitt i natten, så det så!

Och jag gör nog min goda efterrätt i alla fall. För någonstans så tror jag att även tonårsbarn blir lite barnsligt förtjusta i sån´t när de väl är hemma…mitt i natten…

Glad Valborg!

Den senaste veckan har jag gjort 48 bra saker! Eller vad sägs om att ha tvättat fönstren, testat ett par nya recept, stöttat barnen med körningar och läxhjälp, tränat, gjort ett och annat jobb, dansat…

Nu tycker jag egentligen inte om listor av det här slaget – eller om att ”skryta” – men samtidigt så tror jag att det faktiskt kan vara nödvändigt ibland. Som en påminnelse om hur fantastisk man är! För det är inte särskilt ofta man (jag…) uppmärksammar detta (och det är väl därför det känns så fånigt…), utan man (jag…) är bra mycket bättre på att ständigt lista alla tillkortakommanden och misslyckanden… Men det är ju det som är fånigt! Vem blir lycklig av det?!

Det finns alltså inga vinster med att se vad som inte blev som man tänkt sig eller vad man kunde ha gjort mer eller annorlunda. Det tar bara tid och energi från sådant som man (jag…) verkligen vill lägga fokus på!

För det är rätt häftigt det som händer när man så att säga vänder på steken... I skenet av allt som då uppenbarar sig av välgärningar och succéer blir livet inget annat än – ja, just det! – en…succé! Med en summering av allt bra man åstadkommit, så byts oron inför kommande svårigheter och utmaningar mot glad förväntan om ytterligare succéer!

Nästa steg i min personliga utveckling blir att försöka uppmärksamma – och lista! – alla tillfällen då jag mått bra. Alltså att då gå vidare ifrån görandet till välbefinnandet. När kändes allting bra den senaste veckan och varför? Fanns det några särskilda stunder då jag kände mig extra lycklig? Vad gjorde jag då? Och så gör man mer av det!

Men…en sak i taget!

Visst dunkar det lite (för mycket…) i huvudet… Och visst värker det olidligt i fötterna… Men det är det värt!

Vi fick en fantastsikt trevlig kväll igår, fylld av härligt bubbel (i dubbel bemärkelse…), glada skratt och dans på Golden inpå småtimmarna…

Mera sånt!


Mina härliga vänner Lotta, Marina och Anne!



Och nu det här…

Tänkte knyta an till mitt förra inlägg om energitjuvar och de frågor och reflektioner jag fått kring detta – och i stället fokusera på energigivarna. Alltså sådant som i stället för att ta, ger kraft och energi!

Vill härmed dela med mig av min alldeles egna hemsnickrade energilista (och jag tror inte att den skiljer sig nämnvärt från hur vems som helst lista skulle kunna se ut…).

Vissa av följande aktiviteter kan visserligen vara jobbiga och energikrävande så länge de pågår, men över tid ger de mer än vad de tar…

·         Yoga

·         Jogging

·         Sex

·         Dans

·         Städning (ja, det ska stå med!)

Lätt att lista upp, men svårare att definiera…och att få till!  

Vid en första anblick ser listan enkel och självklar ut, men så enkelt är det inte, skulle jag vilja påstå… Viss ansträngning…och några investeringar…krävs för garanterat resultat…

Nämligen:

·         Tiiid för yoga (eller meditation)…minst fyra timmar i veckan!

·         Pronationsförstärkta, väl utprovade skor och cerisa eller möjligtvis gröna joggingkläder (viktigt för glad-känslan!)

·         En passionerad kärlekspartner (eller om du så föredrar, enbart älskare…)

·         Partyglada och danssugna väninnor, alltid redo för en natt på stan!

·         Väldresserade barn, som intuitivt förstår en livsnjutande mammas behov och instinktivt gör sin (över)beskärda del av hushållsarbetet – med ett ständigt leende på läpparna…

Ett litet dilemma är förstås att få plats med allt det här i ditt liv utan att stressa, men detta löser du lätt genom att jobba mindre. Se alltså till att tjäna mesta möjliga pengar, på minsta möjliga tid!

Lätt som en plätt, eller hur!

Det fick vi lära oss på Jenny Axelssons inspirerande workshop i attraktionslagen i går. Eller lära och lära, det visste man väl redan… Men att sätta ord på detta blev onekligen en aha-upplevese! Och gav upphov till tankeväckande reflektioner… För vilka är egentligen energitjuvarna i ens liv? Och varför tillåter man dem att existera?!

I den mån vi inte kan styra över våra liv (det finns faktiskt omständigheter…tänk inställda flyg…köer…), så kan vi ju i alla fall skifta fokus!

Det finns nämligen två lägen när det gäller tid, menar Jenny; dels hur vi aktivt väljer att fylla den tid vi råder över (den mesta!), dels hur vi väljer att förhålla oss till den tid vi inte råder över…

Egentligen är det väldigt enkelt. Var kreativ när du sitter i bilkö…njut av stunden det tar att laga mat…ungefär… Det kan jag köpa – och tror faktiskt att jag redan har gjort! Är rätt bra på att tänka i bilen…

Nej, konsten ligger i att se de val som var och en av oss ständigt gör när vi prioriterar vår tid! För det handlar ju om hela våra liv. Det vi lägger tid på tar ju tid från annat… I varje ögonblick som vi gör någonting, fråntar vi oss också möjligheten att göra någonting annat…

En hisnande insikt som fått mig att förstå vidden av att välja rätt! Men återigen, hur gör man det?

För att kunna välja rätt måste man ju till att börja med vara medveten om sina tidstjuvar. Där menar Jenny att man kan kategorisera in sin tid i ”viktigt och bråttom”, ”viktigt och inte bråttom”, ”oviktigt och bråttom” och ”oviktigt och inte bråttom”.

Vilket leder till följande konkreta frågeställningar för min egen del: Hur effektivt hanterar jag skjutsandet och handlandet…i kombination? Hur ofta skjuter jag inte upp obehagliga och tråkiga saker (svåra samtal, tvätta bilen, göra budget…), som därmed tar dubbel tid? Både den mycket energikrävande stressen-inför-tiden och själva utförande-tiden… Och hur disponerar jag egentligen arbetstiden i bemärkelsen legato-tid (koncentrerad tid) och staccato-tid (snabba puckar). För att inte tala om mailandet… Hur mycket tid och energi tar inte detta?!

Hur använder du din tid?

Har i alla fall bestämt mig för att bloggandet hamnar under kategorin ”viktigt, men inte bråttom”…



Yoga och meditation, också "viktigt, men inte bråttom"...

I kväll har jag stått på händerna!  Aldrig hade jag väl kunnat ana att yogan skulle ta mig så långt vid fyrtio…nånting… Men, precis som med det mesta här i livet, kan man nå hur långt som helst – bara man tror på sig själv och vågar! Det är min fasta övertygelse.

Ungefär så här såg det ut…

 

Glömde tyvärr kameran hemma, så du får nöja dig med denna bleka liknelse…;-)

Men för att faktiskt vara lite seriös… Att stå på händerna innebär inte bara att överskrida alla tänkbara gränser, det innebär också att få helt nya perspektiv på tillvaron. Bokstavligt talat! När man står upp och ned öppnar sig plötsligt nya synsätt och tankemönster.

Så nästa gång du kör fast…ställ dig på händerna!

Har funderat lite på det där med arbete… Måste ett arbete kännas som ett arbete, eller kan man tycka att det är lika kul som roliga timmen? Ostraffat…?!

Kanske sitter lille Luther där på axeln fortfarande och spökar…”Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd”…

Visst, ”främjar hälsa och välstånd…” – men glädjen och lyckan, då?!

Ska man behöva ha dåligt samvete för att man inte slentrianmässigt ojar sig på söndag kväll över att ännu en neverending vecka är i antågande… En vecka som helst ska vara så hård och tung som möjligt, för att man nästa helg verkligen ska ha förtjänat sin glada ledighet!

Men om jobbveckan blir fylld av kul uppdrag då, sådana som visserligen kräver sin insats, men som man knappt märker av för att man har så roligt… Hur straffar sig det?

För det är väl så att det finns en vågskål för alla våra upplevelser, såväl privat som i jobbet? Eller?

”Någon” (Luther…? Gud…?) sitter där och räknar… ”Nu har hon gjort den där skojiga intervjun, som fick henne att växa som människa, nu får jag se till att hon får det lite tufft framöver”…

Naturligtvis har ingen sagt det här till mig, det är bara min egen inre röst… Men ändå! Någonstans kommer den ju ifrån. Någon som känner igen sig?

Måste avslutingsvis ”erkänna” att jag med pirrig förväntan ser fram emot morgondagens möte... Får se vad jag får för straff för det…

Så var det måndag igen, då… Och inte nog med det, utan också en sådan där ”varannan-veckas-måndag” som infaller…ja, just det, varannan vecka! En sådan där måndag som inte bara är fylld av de ”vanliga” måndagskänslorna ”helgen är slut-depp”, kombinerat med ”ny vecka, nya utmaningar-kick!”…

Nej, ovanpå detta kommer en sådan här måndag också alla de känslor som är förknippade med uppbrott och saknad…och längtan och återförening… Ja, allt det som hör livet till när man, som jag – och tusentals med mig! – lever flera olika liv, helt separerade från varandra… Ett liv som innebär ena veckan vuxenliv, med extra mycket arbete och möjlighet att träffa särbon och andra veckan mammaliv, med läxor och aktiviteter och huset fullt av tjo och tjim!...

Ett liv som just denna varannan-veckas-måndag byter skepnad från vuxenliv till mammaliv. En måndag som innebär att längtan efter särbon känns som störst (eftersom vi inte kommer att ses på flera veckor!), men samtidigt en måndag fylld av pirr och längtan i magen efter barnen…

På många sätt och vis en tillvaro fylld av alla ”möjligheter”, känns det som i de ljusa stunderna! Men en tillvaro ständigt fylld av saknad efter något som man just då inte har, känns det som i de mörkare…

Rätt påfrestande, med andra ord! Tur ändå att just dessa måndagar inte kommer oftare än…varje!...måndag! Tänkte inte på det…

Så var det då äntligen dags…

…för årets första rosé på Medis!

Med en pläd om benen och trevligt sällskap gick det alldeles utmärkt att inviga våren som sig bör…



Men skönt ändå att sedan få krypa in i biomörkret och snyfta en stund till Änglavakt…

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan 

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra  -

svårt att vilja stanna

                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden  -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

                              som skapar världen.

Glad Påsk!