Ja, jag vet vad ni tänker; nu har hon väl ändå gått för långt, som tror att hon är modebloggerska också?! A là Elin Kling och Tyra Sjöstedt och allt vad de heter…

Nejdå, jag lovar – det här blir garanterat det enda modeinlägget på den här sidan!  Men jag kunde bara inte motstå att låta er få ta del av min väninna Annikas allra senaste outfit! (Med hennes smickrade tillåtelse förstås ;-))

Håll till godo!

PS: Jag har tyvärr inga uppgifter på var någonstans dessa plagg kan fyndas…;-) DS.

Ja, det var väl en ödmjuk rubriksättning på detta inlägg…;-)

Fast jag tänkte faktiskt vara lite djupare än så, rentav filosofisk… För jag tänkte likna ”en bra blogg” vid ”livet som sådant” – och koppla det till perfektionism kontra äkthet…

Jag upplever nämligen mitt nystartade bloggande litegrann som att leva ”så bra det går”. Och vad är det?!

Å ena sidan ska det ”se snyggt ut”, både inför andra och – inte minst! – inför mig själv; ”Jag har ett ordnat liv, med kontroll över väluppfostrade barn, en hyfsad ekonomi, ett spännande jobb, ett välstädat hem (åtminstone en gång i veckan…) och en vältränad och ”välputsad” kropp”...

Det här är naturligtvis inga ideal som en medveten och livsnjutande person som jag följer medvetet! Eller?! Någonstans känns det ju ändå obehagligt om livet vacklar på något av dessa områden…hmm…

Å andra sidan försöker jag ihärdigt leva i nuet, vara ”sann mot mig själv” och mina verkliga ideal och – förstås! – fullkomligt strunta i omgivningens uppfattningar om vad som är rätt eller fel – eller fint nog… Eller?!

Kanske är jag med andra ord inte alls så frigjord och okonventionell som jag tror! Och beror det i så fall på att jag verkligen inte är det (och då är det ju helt okej, för då är ju min ”perfektionism-strävan” ändå äkta…), eller beror det på att jag ständigt ”luras” att tro att det jag gör och det jag tror mig vilja göra bara är en nödvändig konsekvens av den bergfasta övertygelse som ”ett perfektionistiskt samhällsideal” utgör?! Eller kanske jag helt enkelt inte kan skilja dessa båda ”roller” åt, det filter som finns mellan ”mig” och ”världen”… Jag kanske visst lever ”rätt” (i bemärkelsen äkta…), det är bara det att jag ännu nte vet vad det är att vara verkligt ”sann mot mig själv”…

För jag är så mycket! Jag älskar att filosofera och att teoretisera! Jag älskar att utforska det okända och att ”grotta ner mig” i udda, mystiska fenomen… Och jag älskar att dansa och dricka champagne och att bläddra i lättsamma, glassiga tidskrifter…och jag vill verkligen ha en grön Porsche! Allt det här är jag!

Samma sak är det med bloggen…

Min ambition var – förstås omedvetet! – att göra en så ”perfekt” blogg som möjligt. Jag skulle ofta och regelbundet skriva väl uttänkta och alltid lika väl formulerade inlägg om ”livets stora frågor” – och med alltid lika tjusiga bilder till!

Men så upptäckte jag att jag ena dagen var ”djup och filosofisk”, medan jag nästa var ytlig och bara ville dela med mig av ”en bra låt jag nyss hörde på radion”… Det blev lite skevt! Då satte skrivkrampen in och jag började undra – kan man inte blogga om man inte gör det ”perfekt” hela tiden?! Måste varje inlägg vara väl genomtänkt och väl formulerat och varje bild ett fotografiskt mästerverk? Eller…? Är det kanske inte rentav bättre att – precis som med livet - låta även bloggen spegla den ofullkomliga person jag är? Ibland låååånga fliosofiska inlägg (som det här…) och ibland små glada, ”banala” och ”amatörmässiga” tillrop…

Jag tror hur som helst att jag går på det spåret… Det är nog det enda som fungerar för mig… Blev dessutom styrkt i min övertygelse efter den fantastiskt smickrande bloggawarden jag fick häromdagen.

Tack Fatou (tonårsmorsa) för att du uppskattar min blogg!

Finns det egentligen något bättre tema för en mässa än relationer ? Tror inte det…  

I vår stressade, materiellt fixerade värld behövs allt som i stället kan bidra till att utveckla våra mjuka sidor och värden. Och här utgör just våra relationer till andra människor – och till oss själva – en mycket viktig del.

På helgens Relationsmässa i Stockholm rymdes det mesta man kan tänka sig på det här området, vilket bidrog till en totalupplevelse av kärlek, värme och gemenskap. Och glädje förstås!

Förutom jag själv (som ledde speed-dejting och höll föredrag om nätdejting), så fanns alltifrån nytänkande begravningsbyråer (vikten av ett naturligt och kärleksfullt möte med döden...), till kända coacher och författare som Eva Rusz (Relationskoden), Anna Karlsson och Elisabeth Gummesson (svartsjuka) representerade.

Sådant som ”lönsamma arbetsplaster” (genom goda relationer), ”att leva i styvfamilj” och ”balans i livet” belystes också, liksom vad kroppsspråk, retorik och musik kan betyda i möten mellan människor… Bland mycket annat!



En hel del böcker på relationstemat fanns förstås till försäljning, bland annat min egen bok Nätdejting...



Så här förälskade såg kärleksparet Birgitta Ekmark och Leif Sundsvik ut, som sålde sin egen värdeladdade kortlek Kärleken på mässan...



...och här Kärleken och döden (Begravningsbyrån Grindstolpen) så fint, sida vid sida...



Svenska kyrkan bjuder på prästost...



...och strax är det dags för speed-dating!



Så här fin blev jag på pressbilden som proffsiga fotografen och journalisten Marianne Badman från Svenska kyrkan tog! Återkommer om publiceringsdatum...

Åh, vilken härlig helg i kärlekens och relationernas tecken! I både yrkesmässig och privat bemärkelse…;-)

Hade tänkt skriva och visa massor, från mässan och annat – men nu har kräksjukan hastigt intagit vårt hem… Ser kritvit och hulkande dotter springa mellan sovrum och badrum och tycker sååå synd om henne! Finns det något värre?!

Full av medlidande – och i någon slags desperat krigsberedskap inför ”hotet om anfall” även mot mig och sonen, så har alltså mitt fokus i all hast fullständigt förflyttats från helgens äventyr till den brutala vardagsverkligheten…

Men håll ut! Rapporter, reflektioner och bilder från Relationsmässan kommer!

Nu ska jag festa loss på yogité och en stor portion vitpepparkorn…

Ja, livet som egen företagare är onekligen varierande…

I dag har jag förkovrat mig ytterligare i webbpublicering och webbjournalistik (mycket matnyttigt!)...

...och i morgon ska jag kasta mig in i ”kärlekens och attraktionslagens mysterier”… Ser verkligen fram emot att äntligen praktiskt få uppleva och omsätta ”Hemligheten”…

Hur gör man för att öka sin attraktionskraft? Hur förändrar man sitt liv bara genom att tänka rätt?

Citat ur "The Secret" (Rhonda Byrne):

"Lagen om attraktion är en naturlag. Den är lika opartisk som gravitationslagen. Ingenting kan komma in i ditt liv om du inte har kallat till dig det genom dina mest grundläggande och ihållande tankemönster."

Morgondagens tema blir hur använder du attraktion för att skapa din drömrelation. Spännande!

Lovar att återkomma med rapportering, både här och i andra sammanhang!

Tänk att man å yrkets vägnar kan få ha så här kul!!!

Hur ska man göra för att leva livet på ”rätt” sätt? Vad är att leva på rätt sätt?

Ja, det är ju stora och ständiga frågor, som jag själv – och säkerligen många med mig (eller…?) – ständigt brottas med och reflekterar över. Med målsättningen att en vacker dag få njuta av ett liv precis så som man vill ha det, söker vi…och söker vi…och söker vi… Ibland känns det livet nära, ibland lite längre bort. Det är då vi upplever ”oflyt” och en känsla av att ha kommit ur rytm. Tror jag.

En aspekt av "den totala lyckan” och "den perfekta harmonin” tror jag nämligen är just rytm. Rytm kopplat till stress. Tidigare var jag övertygad om att stillhet var detsamma som lugn och harmoni – och därmed lycka. Att det bara är när vi pillar oss i naveln och tidlöst tittar ut mot horisonten som vi kan uppnå detta tillstånd. Men nu har jag kommit fram till att det är att leva i enlighet med sin egen rytm som är det eftersträvansvärda.

Just nu till exempel är jag så full av energi att jag skulle bli stressad av att bara vara stilla! Jag vill skriva hela tiden! Jag vill träna varje dag! Jag vill umgås och vara social! Jag vill läsa flera böcker samtidigt! Det gör mig harmonisk just nu!

Så den andra viktiga aspekten av ”den totala lyckan” och ”den perfekta harmonin” blir följdaktligen frihetsaspekten. Alltså friheten att kunna följa sin egen rytm! Först då finns ju förutsättningarna och först då har vi möjligheten att göra det som otvivelaktigt är bland det viktigaste – nämligen att ta rodret över våra egna liv!

Sedan finns det förstås andra viktiga förutsättningar som också är nödvändiga för att kunna få det perfekta livet, såsom god hälsa och ”anständig” ekonomi. Men det återkommer jag till en annan gång…

Med detta ”hurtfriska” inlägg vill jag dock absolut inte stressa er läsare, som kanske befinner er i en helt annan ”rytmfas” än vad jag gör just nu. Nej, för nästa gång jag skriver så kanske jag bara vill ligga i sängen hela dagen - och hoppas då kunna göra det!

Lycka är en stor mugg kaffe med mjölk liggandes i sängen framför Nyhetsmorgon timme efter timme en lördagsförmiddag… Se solen sila in genom persiennerna och veta att en hel lång ledig dag ligger framför en…

Jag känner mig över huvud taget väldigt lycklig just nu! Är så nöjd med…allt!  Får man vara det? Och får man säga så?! Det gör jag i alla fall! Vill berätta för världen att jag har två underbara barn, en fantastisk man och massor av härliga vänner, ett spännande och kreativt jobb och tusen idéer och framtidsdrömmar… Vill med detta också bjuda in alla er läsare att dela med er av era fantastiska liv! Världen består inte bara av katastrofer och eländen - utan helt enkelt av vad vi gör den till!

Jag blir mer och mer övertygad om budskapet i The Secret av Rhonda Byrne – att vi, med hjälp av ”attraktionslagen”, drar till oss precis det vi ber om! Vill man ha lycka och framgång, så måste man tänka lycka och framgång! Så enkelt, men ändå så svårt…

Det har tagit mig tre(!) genomläsningar av denna revolutionerande bok, innan jag nu äntligen börjar leva efter den!

Det finns hur mycket som helst att häpna över och reflektera kring när det gäller ”lagen om attraktion”, som jag återkommer till i kommande inlägg.

För Nu ska jag ut i solen och njuta av denna fantastiska dag!



Så här känner jag mig! Precis som Sarah Jessica Parker...;-)
(Bild från modette.se)

Visst känns det ibland som om man är ett enda stort serviceföretag och taxibolag…. Tjatas det inte om mat, så ska det skjutsas – hit och dit… Håhåjaja…

En typisk morgon, till exempel…

Tonårsdottern ställer alarmet på mobilen flera timmar innan det är dags att gå upp. Sedan ringer den… Och ringer den… Och ringer den… tills dottern till slut förtvivlat (fast ändå segervisst…) gastar:

 - Snälla mamma, kan du skjutsa mig, annars missar jag matten! (Nej, det ska inte vara ett frågetecken här…)

Och vad gör snälla mamma då? Skjutsar förstås! För man vill ju att dottern ska sköta skolan och iiinte komma försent…

Och sedan är det ju så också (och det är nu jag kommer in på skjutsandets förtjänster…) att finns det något bättre tillfälle att få lite närkontakt med sin tonåring än att trängas i en bil, som ingen kan rymma ifrån?! Här kan ingen stänga dörren mitt i ansiktet eller kasta i sig maten på tre sekunder – för att sedan rusa in på rummet igen. Och här kan ingen bara ”gå ut” utan någon närmare förklaring eller världsfrånvänt gömma sig bakom en datorskärm...

Nej, i bilen får man plötsligt och oväntat små fragment från dotterns liv och tankar serverade! Nu får man äntligen veta vad som händer i skolan och hur hon tänker och känner om ditten och datten… Nu plötsligt – i alla fall ibland! – kan man få till någonting som åtminstone liknar en dialog, ett samtal! Det är underbart!

Så jag äter snällt de små smulorna och fortsätter nog skjutsa ett tag till…



Jag och min...trots allt;-)...älskade tonårsdotter.

Pust! Så var ”storstädningen” gjord! Fick mig en tankeställare när sonen frågade:

-          Mamma, städar du aldrig?

Kontrade förstås med:

-          Vaddå jag?! Vi är väl fler som bor här!

Gnällig mamma, ja, jag vet, men allvarligt…

Fast skinande rent (nåja…) är det i alla fall nu och åtminstone Mamma myser och trivs för fullt...

Ja, jag vet, jag borde inte… Och jag lyckades ju nästan! Om det inte vore för att jag fick en stund över och då bara råkade snubbla förbi…Akademibokhandeln! Då hade det aldrig hänt! Då hade jag lyckats stå emot frestelsen detta år. Då hade det inte blivit några fler böcker än de 42(!) olästa jag fortfarande har kvar från Bok- och Biblioteksmässan i höstas. Jag lovar! Men det blev i alla fall bara en bok! Ännu en relationsbok, vad annars… (fast i mina hyllor trängs även klassiker, biografier och litteraturhistoria ända från antiken och framåt…vill jag bara inflika!)



Och apropå relationer så ser jag verkligen fram emot nästa helg – då årets Relationsmässa äger rum. Nu återstår bara lite finslipning av programmet och det ser onekligen lovande ut! På planeringsmötet i dag samlades arrangörer och föreläsare (bland annat jag själv. Missa inte mitt föredrag om nätdejting!) och vi kunde glatt konstatera att det mesta som rör mänskliga relationer kommer att finnas respresenterat i en eller annan form. Det blir med andra ord en härlig blandning av allt ifrån böcker och kärleksspel till kul och personlighetsutvecklande aktiviteter. Och, som sagt, inspirerande föreläsningar! Gå gärna in och läs mer på www.relationsmassan2010.se – så hoppas jag att vi ses där!

Varje dag innebär en ny möjlighet! Så klämkäckt tänkte jag i morse när jag vaknade.

Med pirr i magen trippade jag ut till min insnöade bil 07.33 för att åka till dagens första spännande möte (som visserligen blev inställt i sista stund, men, men… det är sån´t som händer!…)

Nu sitter jag här vid datorn igen och… inväntar nästa spännande möte!  Hinner kanske ringa några samtal först och, vem vet, det kanske är då ”det händer”!

Ja, tänk om man inför varje möte, inför varje telefonsamtal och inför varje gång man går in på mailen intar det förhållningssättet. Vad mycket roligare vardagen skulle bli då!

Så min ödmjuka uppmaning denna underbara tisdagsmorgon är… möt varje dag med spänd förväntan på vilka fantastiska möjligheter som väntar dig!