I kväll har jag stått på händerna!  Aldrig hade jag väl kunnat ana att yogan skulle ta mig så långt vid fyrtio…nånting… Men, precis som med det mesta här i livet, kan man nå hur långt som helst – bara man tror på sig själv och vågar! Det är min fasta övertygelse.

Ungefär så här såg det ut…

 

Glömde tyvärr kameran hemma, så du får nöja dig med denna bleka liknelse…;-)

Men för att faktiskt vara lite seriös… Att stå på händerna innebär inte bara att överskrida alla tänkbara gränser, det innebär också att få helt nya perspektiv på tillvaron. Bokstavligt talat! När man står upp och ned öppnar sig plötsligt nya synsätt och tankemönster.

Så nästa gång du kör fast…ställ dig på händerna!