Valborg! Och...



Valborg...


Tänk att det är Valborgsmässoafton i dag! Solen skiner så smått och feststämningen ligger i luften. Fast, ärligt talat, som tonårsförälder ger det plötsligt inte längre några positiva associationer…

Följande…mindre roliga…samtal utspelade sig här hemma vid middagsbordet igår:

Dottern (snart 16):

- Men mamma, ska inte du hitta på nå´t kul på Valborg?

Jag:

- Eeh, som vaddå…?! Jag har liksom fyra tonårsbarn att ansvara för… Fast lite festligt ska det allt bli ändå, att gå  till  brasan med killarna. Det är ju mysigt...

Sonen (snart 13):

- Va!? Vi tänker inte gå dit med dig, fattar du väl…

Jag:

- Nähe… Men vi ska väl ändå äta middag tillsammans, alla fem. Jag tänkte till och med göra min goda efterrätts...

Dottern:

- Men hallå! Jag och C ska ses på stan, se´n kanske vi ska träffa….se´n åker vi nog till… Fast vi kanske äter nå´t när vi kommer hem i natt.

Jag: 

 - Kommer hem! Blivit hämtade, menar du väl…? Det händer mycket en sådan här kväll på stan...

Dottern:

- Men mamma, vet du hur du låter!

Tyvärr, det vet jag nog. Precis som min egen mamma på den tiden det begav sig… Och tänk så fånig jag tyckte att hon var då! Såå…

Jag igen:

- Du ska se den dagen du själv får barn, då...

Dottern:

- Nej, nu får du...

Jo, här någonstans inser jag faktiskt att här får jag ge mig… Nu kan jag inte sjunka mycket lägre i min patetiska föräldraoro. Men – patetiskt eller inte – jag tänker fortsätta prata med kompisarnas föräldrar och jag tänker fortsätta hämta mina barn mitt i natten, så det så!

Och jag gör nog min goda efterrätt i alla fall. För någonstans så tror jag att även tonårsbarn blir lite barnsligt förtjusta i sån´t när de väl är hemma…mitt i natten…

Glad Valborg!