Så var det måndag igen, då… Och inte nog med det, utan också en sådan där ”varannan-veckas-måndag” som infaller…ja, just det, varannan vecka! En sådan där måndag som inte bara är fylld av de ”vanliga” måndagskänslorna ”helgen är slut-depp”, kombinerat med ”ny vecka, nya utmaningar-kick!”…

Nej, ovanpå detta kommer en sådan här måndag också alla de känslor som är förknippade med uppbrott och saknad…och längtan och återförening… Ja, allt det som hör livet till när man, som jag – och tusentals med mig! – lever flera olika liv, helt separerade från varandra… Ett liv som innebär ena veckan vuxenliv, med extra mycket arbete och möjlighet att träffa särbon och andra veckan mammaliv, med läxor och aktiviteter och huset fullt av tjo och tjim!...

Ett liv som just denna varannan-veckas-måndag byter skepnad från vuxenliv till mammaliv. En måndag som innebär att längtan efter särbon känns som störst (eftersom vi inte kommer att ses på flera veckor!), men samtidigt en måndag fylld av pirr och längtan i magen efter barnen…

På många sätt och vis en tillvaro fylld av alla ”möjligheter”, känns det som i de ljusa stunderna! Men en tillvaro ständigt fylld av saknad efter något som man just då inte har, känns det som i de mörkare…

Rätt påfrestande, med andra ord! Tur ändå att just dessa måndagar inte kommer oftare än…varje!...måndag! Tänkte inte på det…